Jag är en hundmänniska av årsmodell -66. Har älskat hundar sedan dagen jag föddes, tror jag.

Så länge jag bodde hemma hos mina föräldrar i Stockholm, så fanns det inte på kartan att jag skulle få en hund, så jag terroriserade alla i min omgivning som hade hund.

Min farfar hade en Schäfertik som hette Traviata och det är nog hennes förtjänst att jag älskar Schäferrasen.

Vid 21 års ålder, flyttade jag från Stockholm till Storuman och där bodde jag till 2006 då mitt flyttlass gick till Frostkåge i Skellefteå kommun.

1990 skaffade vi vår första hund, en omplaceringshund som var en Bearded Collie och hette ”Ida” men kallades för ”Hunn-Ida”, eftersom dottern i familjen också hette Ida.

1992 kom så den första Schäfern i vårt hus och det var en tik vid namn Fjällbrantens Ozzi. Min första Fjällbrantare och absolut inte den sista! Fjällbrantens kennelmamma, är den mest ödmjuka och fantastiska uppfödare man kan ha! Maria har även blivit en av mina allra bästa vänner!

Ozzi blev bara 4 år, av olika omständigheter, men kennelmamman hade en hane på lut till mig, så 1996 kom Fjällbrantens Tell in i mitt liv och det med råge! Han kom att bli en av de mest betydelsefulla hundar jag har haft. Han blev Korad, utställningschampion och SPH3. Detta trots att jag bodde i Storuman och inte hade så många runt omkring mig som kunde hjälpa mig med träningen, plus att jag hade en familj som inte alltid gillade att jag var borta, så tiden till träning var begränsad.

Tell blev nio år. 2005 fick han somna in, eftersom han fick spondylos och hade haft två stroker.

Under tiden som jag hade Tell, fick en annan liten kille flytta in hos oss, år 2001 kom Phafo’s Castro. En ulltuss som jag körde räddning med. Han blev kontrakterad av polisen som eftersökshund av försvunna personer.

När Tell försvann, tyckte jag att det skulle bli ensamt för Castro, så av en händelse kom Fjällbrantens Zeb till oss, min lilla guldprins! Han är ett yrväder, med mycket arbetslust och ser ut som en gyllenbrun, vacker lagomt stor hane. Visst är det väl roligt när man blir glad av att se på sin hund och dessutom som gillar att jobba?

Castro fick flytta till Stockholm, eftersom att när jag träffade Peter hade vi sammanlagt fyra schäfrar och det blev lite mycket. Så idag har jag kvar Fjällbrantens Zeb och Peter har Raskabo Piroll, den gråa silverprinsen.

Förutom hundarna som denna hemsida i huvudsak handlar om, finns många barn!

Jag har två egna barn, Ida och Oskar och den 22 januari 2009 inträffade den stora händelsen att jag fick bli mormor till lille Joel, den riktiga prinsen! Pappa till den gossen och en i gänget är Jimmy och nu väntar vi med spänning på nr 2 som kommer i sommar.

Jag har även tre bonusbarn, Anton, Johan och Linnea, samt Antons sambo Jenny och deras två små killar Jesper och Robin som jag är ”Bonus” till. Att vara Bonus till grabbarna, är en uppgift att vara stolt över, vi har ett speciellt förhållande till varandra.

Min man Peter, är min bästa vän, coach och kritiker. Han har hjälpt mig på vägen till mina framgångar med Zeb och han sparkar mig i baken när jag misströstar eller är för lat för att träna. Det är han som är Kungen i mitt liv!

SBK har en speciell plats i mitt hjärta. Jag är 1B domare, tävlingsledare och har varit MH-figurant, men är numera avauktoriserad, man måste ju begränsa sig. Jag är även SBK-instruktör och har suttit både som kassör och ordförande i ÖND av SBK och SHU. Har också uppdraget som revisorsuppleant i centrala SBK, men den uppgiften är inte så betungande. Likaså är jag revisor i Lappmarkens BK och numer sitter jag med i tävlingssektorn för både ÖND och Skellefteå BK.

Så mitt intresse för hundar och föreningslivet präglar mitt liv. Det var ju där jag träffande min man!